Liksom sonen fick lära sig jobbet av sin far fick pojkarna på Öresundsvarvet stegvis komma in i arbetet genom att gå som lärling hos en vuxen arbetare. På fyrtiotalet blev arbetstakten högre och arbetarna hade inte tid att vara lärare samtidigt som de utförde sina arbeten. De som var lärlingar fann sig inte i att inte lära sig något utan de slutade och tog andra arbeten. Därför kände sig Öresundsvarvet tvungna att inrätta en verkstadsskola med riktiga yrkeslärare. Verkstadsskolan var öppen för alla pojkar mellan 14 och 17 år.
Industrin i Sverige satsade under 1951 intensivt på lärlingsutbildning och Öresundsvarvet startade den första augusti sin treåriga verkstadsskola, då med endast 13 elever.
Till en början hade man inga egna lokaler utan lärlingarna vistades ute på varvet. En del vuxna arbetare klagade på att lärlingarna ”levde bus” och tyckte därför att de emellanåt behövde ett kok stryk. Så småningom fick man egna skollokaler för utbildningen.
Utbildningen var uppdelad på olika kategorier såsom plåtslagare, mekaniker, rörläggare, elektriker och vissa år även riggare och målare. Alla fick börja med den grundläggande utbildningen. Efter genomgången grundutbildning delades lärlingarna sedan upp i de olika yrkeskategorierna för att genomföra resten av den treåriga utbildningstiden.