Amatörrevyn - Öv100

Go to content

Fritid

ÖRESUNDSVARVETS AMATÖRREVY

Hösten 1953 kunde följande läsas i Landskronapostens recension av ÖV amatörernas nya revy:

”Skrattsalvor åt ÖV:s amatörrevy

Skrattsalvorna haglade tätt i Folkets Hus fullspikade festsal när ÖV-amatörerna spelade upp sin 55-minuterrevy vid Öresundsvarvets andra företagsafton på torsdagskvällen med samma program som sist. Det var en trevlig bekantskap som helhet trots att en del av poängerna offrade lite väl mycket åt grovkomiken och ett par inslag var mer 'sprituella' än spirituella. Men roligt hade man ofta och här och var lyste en kul idé fram i någon detalj. Medryckande spelglädje har ensemblen i rikt mått och säkerheten på scenen var god. Erik Kronqvist – författare, dekoratör och skådespelare – är förstås nr 1. Han har revyagerandet i blodet. Tore Fritjofsson är också en tillgång och Elsa Fritjofsson pigg, säker och humörfrisk. Lennart Stedt, Knut Wileur och Anna Kronqvist skötte sina roller med den äran. Som välsjungande vokalist gjorde unga Kerstin Kronqvist två applåderande framträdanden. Vid pianot satt Anna Sandberg. Revygängets inspicient är Lorentz Sandberg. F.ö. bidrog liksom förra gången manskören och orkestern till underhållningen.”.

Elsa Frithiofson som var med när det begav sig berättar själv om revyerna:

”Allt började på Varvets semesterhem (1950). Torsdagarna var avslutning på vecka med trevlig samvaro med sång och dans. Flera av oss kunde agera. Då kom idén att bilda ett kabarégäng. Sagt och gjort, men hur? Vi talade om våra idéer för ledningen på varvet, för hjälp behövdes verkligen. De var positiva till vårt förslag. Och hjälp fick vi. Allt material vi bad om.

Vi hyrde en källarlokal på Onsjögatan. Även den betalade varvet. I gengäld skulle vi uppföra 3-4 föreställningar för varvet bjöd in alla anställda hög som låg i olika omgångar. Det var mycket uppskattat. Nu var aktiviteterna i full gång i vår lilla lokal. Kläckte idéer och övade roller.

Vi var 10 stycken som flest. Erik Kronqvist var den som skrev och regisserade, det kunde han verkligen. Vi andra kunde inte något i den branschen. Erik hade vanan inne. Han hade åkt i Folkparkerna och uppträtt med Kalle Ståhl.

Nu var stunden kommen för första föreställningen.

Där var fler som framförde olika nummer. Efteråt kaffeservering.

Jag minns särskilt att det var vid den tiden som dom började med uppsägningar. Det var ingenjör Breidegard som höll i det. Men efteråt kom han och tackade för en trevlig afton. Han hade helt kunnat koppla av från allt det tråkiga som var på gång med varvet.

Får inte glömma att vi även hade musik. Otto Nilsson spelade dragspel och Anna Sandberg piano. Vi var stolta att vi hade ”egen orkester” som hade samma villkor som oss andra. Noll kronor rent ideellt.

Landskronaposten var där en kväll. Dagen efter var denna insändare i tidningen. Vi var i farten även hos andra föreningar som julfester och andra möten. En gång var vi på Orups Sanatorium med vår kabaré. Så lyckliga dom blev. Så underbart att göra dem glada.

Kronqvist blev arbetsledare så tiden räckte inte till att lägga ner så mycket på ÖV gänget. Vi andra kunde inte fortsätta. Vi hade inte den förmågan så det blev slutet. Vi kunde inte fungera utan honom. Och naturligtvis all hjälp från varvet för själv hade vi inte det ekonomiska att kunna existera.”

Back to content