Öresundsvarvets Arbetares Semesterhem i Skälderviken
Semester
År 1938 kom Sveriges första semesterlag som gav alla anställda rätt till betald ledighet i två veckor. Rätt till tre veckor fick man 1951, fyra veckor 1963 och fem veckor som vi har idag fick man rätt till 1978. På 1940-talet var förslitningsskador och dålig arbetsmiljö något en arbetare på Öresundsvarvet fick räkna med. Att vila och ta igen sig var efterlängtat och välbehövligt för såväl kropp som själ.
Solbacken
Historien om Öresundsvarvets arbetares semesterhem börjar 1938 då ” Villa Solbacken” i Skälderviken köps in för 19 000 kronor. Grundplåten till semesterhemmet på 3 000 kronor kom från skeppsredare Sven Salén som tack för väl utfört arbete. Av Öresundsvarvet lånade man 10 000 kronor räntefritt, ett lån som senare överlämnades som gåva. Även andra företag och rederier lämnade bidrag av varierande storlek som togs emot med stor tacksamhet.
Man bildade en förening för semesterhemmet där Hartvig Risberg valdes som ordförande. Vid första mötet gav 28 medlemmar en krona var till verksamheten. Ett bidrag på 100 kronor lämnades av Metalls Avd. 40 i Landskrona, att även gamla och sjuka skulle få möjlighet att vistas på hemmet.
Syftet
En tanke med hemmet var att man ville sudda ut gränserna mellan de olika kategorierna av anställda och skapa bättre relation mellan arbetarna och ledningen. Att skapa en familjekänsla genom att tillbringa ledig tid i avslappnad miljö var något man hoppades på. Man ville erbjuda logi och måltider till förmånliga villkor. Givetvis fanns det skeptiker även här som menade att det skulle bli enformigt och knappast någon avkoppling att semestra med folk från samma arbetsplats. Det visade sig ganska så snabbt att det inte stämde.
1939
I juni 1939 var det dags för invigning av semesterhemmet. De som frivilligt ville hjälpa till att ställa hemmet iordning för detta beviljades permission av företaget.
Vid den här tidspunkten hade Öresundsvarvet omkring 900 varvsarbetare.
Semesterhemmet hade bara kapacitet för ett 20-tal gäster åt gången vilket man ganska omgående förstod inte skulle räcka. Eftersom intresset hela tiden var större än anläggningens kapacitet fick familjebesöken dock begränsas till en vecka i taget.
I takt med att efterfrågan ökade byggdes anläggningen regelbundet ut under årens lopp. Tjänstemän, förmän och de egna medlemmarna hjälpte av eget intresse till med det arbetet. Anläggningen hade besökts av 200 gäster när man stängde för vintern efter första säsongen.
Tillvaron på Semesterhemmet
Att inte behöva tänka på köksbestyr och matlagning under ledigheten var mycket uppskattat framförallt för kvinnorna. Hela familjen skulle kunna njuta av ledigheten tillsammans. Ett antal kvinnor från trakten, någon kokerska och kallskänka, stod för kosthållet på semesterhemmet.
En utvidgning av matsalen till det dubbla behövdes för att kunna ta emot det ökande gästantalet.
Möjlighet till förströelse fanns det gott om. Skogen som låg in på knutarna inbjöd till sköna promenader. För de minsta fanns det gungor och lekredskap och för de lite större fanns det bla fotboll, fjäderboll och krocketspel. Vilstolar fanns för de som ville ta igen sig och bara koppla av.
Det anordnades även lekar för de som ville vara med på det, man sjöng allsång, berättade historier och spelade kort.
Ibland arrangerades utflykter till olika sevärdheter i omgivningarna. Med båten ´M/S Solglimt` som tillhörde semesterhemmet kunde man tuffa uppför Rönneå till Ängelholm och kajplatsen vid läderfabriken. Åkte man istället nedför Rönneå kom man till havet med badbryggor och fiskeplatser.
Även om man själv planerade veckoprogrammet hade vistelsen en kollektiv prägel. Man umgicks flitigt med varandra och varje kväll samlades man till några timmars samkväm.
Den sista kvällen på semesterveckan avslutades i regel med en fest och kunde innehålla maskeradupptåg och dans till grammofonmusik.
Ur Talröret från 1959/1:22 kan man bl.a. hitta dessa sammanfattningar;
´Sist vi gästade semesterhemmet var vädret det sämsta tänkbara, regn och rusk hela veckan. Men för det var där inte tråkigt. Dagarna gick, man läste eller var med och drog en spader. På kvällarna när vi var samlade runt kaffebordet var det alltid underhållning och spex.´
´En underbar plats för avkoppling och reaktion både för mig och övriga familjemedlemmar. Det är nu en del år sen sist vi besökte semesterhemmet, men ännu minns man de härliga fisketurerna ute i Skälderviken, de ljuvliga baden, kämpamatcherna i fotboll och krocket, de fina avslutningsfesterna och mycket annat roligt man fick vara med om där uppe. Maten var alltid fin, likaså sömnen.´
Semesterhemmets popularitet innebar inte bara sommargäster utan även weekendgäster året om.
Det utnyttjades till en hel del annat såsom kursverksamhet, julbord, midsommarfirande och bröllop. Även Metalls pensionärer i Landskrona fick varje sommar möjlighet till en veckas fri vistelse på hemmet. Av dessa hade 70 % arbetat på varvet, de övriga kom från andra företag i Landskrona.
Personaltidningen Talröret september 1982:
”Skälderviken till salu. Stängt för sista gången.”
---
Lennart Persson skriver i tidskriften Folk och Bygd december 2010:
"Sommaräventyr på Öresundsvarvets arbetares semesterhem"
"När mor och far började prata om vem som skulle tilldelas samma vecka på Öresundsvarvets arbetares semesterhem i Skälderviken, ja då visste jag att det snart skulle bli sommar. År efter år åkte vi hit och firade en veckas fantastisk sommarsemester, somrar som jag aldrig glömmer."
"När det blev sommar var det först sommarlovet som hägrade, sedan veckan i Skälderviken. Jag väntade otåligt på lördagen då jag med föräldrarna gick till mötesplatsen vid Folkets hus och den väntande bussen. Vanligen tog vi den chartrade bussen, men någon gång cyklade vi hela vägen till Skälderviken. Det var en lång tur på fars pakethållare, men fikarasten halvvägs lockade och sen tyckte man inte att det var så långt kvar."
"Dagarna började med gemensam frukost klockan nio. Gemensam innebar att även mammorna var med och åt. Tanken med veckan var att det inte bara var mannen och barnen som skulle njuta av ledigheten. Även kvinnorna skulle ha ledigt, de skulle inte behöva stå vid spisen halva dagen och serva man och barn."- "Inför varje måltid hörde det till att man ringde i en vällingklocka ute på gården."
"Efter frukost började aktiviteterna. Till anläggningen hörde båten Solglimt. Med Erik Malmsten vid rodret tuffade vi uppför Rönneå till Ängelholm och kajplatsen vid läderfabriken.
Strax drog de vuxna upp mot stan, kvinnorna rakt upp mot torget, medan männen efter ett tag tog av mot vänster - mot Systembolaget"- "Men sedan männen inhandlat en halvliter, en rökt korv eller en rökt ål gick de ner till Solglimt och lät sig väl smaka. Här blev nu stämningen hur fin som helst, det glada och gemytliga samtalet mellan männen lockade oss pojkar mer än torghandeln. En massa historier, vanligen från vardagslivet på Öresundsvarvet, bollades mellar historieberättarna och man arpade upp varandra mer och mer medan nivån i halvlitern sjönk."-- "Snart anlände kvinnorna från torghandeln och båtresan tillbaka startade. Man måste ju hinna hem till lunchen! Vanligen serverades det då kallskuret och grönsaker. Och kalvsylta! Den var min absoluta favorit, fanns den inte på bordet, ja då vet jag en som blev mycket besviken. Jag kan ännu idag känna längtan efter den."